Aa0ddf53e1d41ad0a6f0aaf0a2347433bb3cd566

Dags för sista delen av bondens roll. Vi har tidigare konstaterat att ras, tillväxttakt, drift och slaktålder påverkar köttet. Nu är det dags att titta på kön och transport. Kom ihåg att du alltid kan gå tillbaka och läsa tidigare lektioner genom att klicka på “Your Archive” längst ner i mejlet.

Kön
Djur med höga österogennivåer har bättre förutsättningar att bilda intramuskulärt fett. Därför blir en stut mer marmorerad än en tjur. Bäst marmorering ser vi hos våra riktigt gamla kor, men även hos kvigor som får bli några år gamla. Testosteron är man ofta rädd för inom djuruppfödning. Dels blir det väldigt stökigt med för många testosteronstinna ungdjur i en flock, till och med rent farligt ibland för både djur och bonde, dels har hormonet som bieffekt att köttet kan ta smak på ett sätt som inte anses gott. 

Transport
För att få slakta ett djur för försäljning måste djuret först transporteras till ett godkänt slakteri. Vid detta moment riskerar man att djuret stressas. Flockdjur får förhöjda stressnivåer när de till exempel skiljs från sin flock och/eller blandas med okända djur. Långa transporter är fysiskt påfrestande för djuren och därför har forskning bedrivits på precis hur länge man kan transportera djur innan de ”stressas sönder”. Stressen innebär en tydlig etisk problematik men kan också skada köttkvalitén. Det optimala hade givetvis varit att undvika transporter helt genom att slakta sina djur hemma på gården, men mycket få bönder har ett eget slakteri.

Imorgon tittar vi vidare på slaktarens roll i att köttet blir riktigt bra.