133f5b5b4b66a8f4ce5d8d119095b6bae8c16613

Om man ska se det från den ljusa sidan så finns det alla förutsättningar i Sverige för att föda upp riktigt bra griskött. Är man mer negativt lagd är vägen dit ganska lång. Sedan länge har svensk grisuppfödning, precis som annan djuruppfödning, uppmuntrats till och likriktats mot industriell massproduktion. Att du på förpackningen till fläskkotletter i din lokala livsmedelsbutik ska kunna få information om just det djurets ålder, ras, levnadsvillkor och foder känns än mer osannolikt än när det gäller nötkött.

När man som vi går från att ha varit köttkonsumenter till att vara köttuppfödare är det lätt att uppröras över den brist på etik som man ibland ser inom svensk köttindustri. Som småskaliga djuruppfödare kommer vi väldigt nära våra djur, och tanken på att de skulle behandlas illa och få lida är lika jobbig som vore det ens hund eller ens katt. Av någon anledning rör industrigrisens öde särskilt upp våra känslor. Kanske för att grisar är så uppenbart intelligenta och känsliga djur. Våra första grisar var mer som hundar, de kom glatt springande längs el- stängslet och grymtade välkommen hem när man kom från jobbet. Sedan la de sig på rygg och ville ha kli på magen. När de var små hoppade de upp i knät och ville ha lite omtanke, och när de sedan vägde 80 kilo tyckte de fortfarande att det var väldigt mysigt att sitta i knät. 

Så när vi nu läser på om industrigrisens liv, och ser hur svenska företag och organisationer desperat försöker rättfärdiga den behandling man ger grisarna för att få billigt bacon, är det svårt att inte bli arg. ”Svenskt kött”, till exempel är ett företag som verkar för att konsumenten ska välja inhemskt producerat kött istället för importerat. Detta är något som de allra flesta svenska bönder, oss inräknade, tycker är en mycket bra uppmaning. På deras hemsida understryker man att svenska grisar faktiskt får gå på betong och krafsa i halm, istället för att som i andra länder gå på galler utan halm. ”(...) svenska grisar har tur som växer upp i ett land som satsar på kvalitet för både djur och konsumenter”, står att läsa på LRF:s hemsida. Jordbruksverkets prydliga formel för minsta yta en växande unggris ska ha är 0,20 + (vikt i kilo)/84. För en 50 kilos unggris är det alltså 0,6 kvadratmeter.