4cb0615c1a9f5aeadca57868665724a127791817

Många våldsutövare är klart ambivalenta inför behandling, i synnerhet de som är dömda till detta (Murphy 2005). Ett MI-förhållningssätt är som sagt inte bara viktigt före behandling, då MI syftar till att vara motivationshöjande. Under behandlingen är MI:s grundpelare (empati, stötta självtillit, rulla med motstånd, skapa diskrepans och undvika argumentation) relationsstärkande.

Ambivalenskorset
För ambivalenta våldsutövare (medelhög beredskap till förändring) är ambivalenskorset ett hjälpsamt verktyg för samtalsledaren.

Här hittar ett exempel på hur en dialog kan se ut:

Klient: Alltså jag tror egentligen inte att jag behöver allt det där. Det är ju inte så att jag är en våldsam person eller så. Jag tar avstånd från våld.

Samtalsledaren: Du är inte en våldsam person. (Enkel reflektion) 

Klient: Nej det är jag inte.

Samtalsledaren: Det måste kännas tufft det som hänt, jag menar örfilen som du berättade om, när du innerst inne inte vill göra så. (Bekräftar och reflekterar tillbaka för att skapa diskrepansupplevelse)

Klient: Ja det känns inte bra. Men det var ju bara den gången, så det är ju inte hela världen.

Samtalsledaren: Det var bara den gången, samtidigt bekymrar det dig. (Motståndspratet reflekteras först, sedan uttalanden som kan rymma förändringsmotivation )

Klient: Jo.

Samtalsledaren: Jag skulle vilja kolla med dig om det är okej att jag ställer fler frågor om det. Du berättar både att du inte är en våldsam person och samtidigt att det som hänt ändå bekymrar dig. Jag använder mig ibland av den här. (Målar upp ambivalenskorset och beskriver de olika delarna)Är det okej om vi tittar på den här en stund?

Murphy och Eckhardt (2005) för fram att våldsutövaren kan bli hjälpt att föra fram flera skäl till att påbörja behandling i en ambivalenskorsövning. Nedan kommer en lista på olika skäl till förändring som kan komma fram i en ambivalenskorsövning. Det kan vara värdefullt för samtalsledaren att ha denna i bakhuvudet, så att man med öppna frågor kan fiska efter skäl som våldsutövaren ännu inte fört fram.

1. Rädsla för ett eventuellt fängelsestraff om de tackar nej till behandling. Om personen fått en föreskrift om behandling kan en del vara är rädda för det fängelsestraff de kan få om de tackar nej till behandling.

2. Många våldsutövande män har mycket stark separationsångest och vill till vilket pris som helst undvika separation (Dutton 2004). De är således primärt bekymrade över att förlora sin partner om de skulle avstå från behandling och återfalla. Ett sådant skäl att förändras kan vid en första anblick kännas tveksamt, men om det är skälet som får våldsutövaren att påbörja behandling är det ett viktigt skäl.

3. Andra för fram en önskan om att få ”lugn och ro” och ”mindre konflikter” därhemma, och hoppas på att behandlingen ska kunna leda till detta i förlängningen.

4. I de fall då våldet blivit känt för andra (grannar, vänner, släktingar, barnens skola och så vidare) kan denna sociala skam leda till en motivation att ta emot hjälp. Ett avgörande skäl kan vara att visa för andra att man gör något åt sina problem.

5. Många våldsutövare är bekymrade över hur konflikterna och våldet kan skada barnen. För de som inte tar upp detta spontant kan samtalsledaren, enligt MI-principer, be om lov att få informera om hur våld och konflikter i hemmet påverkar barnen. På detta sätt kan man motivera många pappor in i behandling (Eriksen 2011).

6. Flera personer som utövat våld har blivit rejält skrämda av sitt eget våld (Isdal 2002). I synnerhet om den senaste våldsepisoden var den mest allvarliga. De ställer sig frågan vad de ”egentligen är kapabla till” och ser då behandling som en väg att ”aldrig mer tappa kontrollen på det sättet”.

7. Det starkaste skälet för behandling som våldsutövare för fram handlar om skammen, skulden och självföraktet över att ha gått över gränsen och skadat människor man älskar. Man upplever att man gått emot inre värderingar och vill inte hamna där igen. Man vill ta ansvar för sitt våld (även om styrkan på denna ansvarskänsla kan variera över tid).

Gör
Tänk på dina klienter. Finns det någon av dem som det skulle passa att göra ambivalenskorsövningen med? Se om du kan bestämma dig för en session då ni ska testa övningen.

---
Liria Ortiz, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, handledare, specialist i klinisk psykologi, föreläsare och författare. Är du intresserad av föreläsningar eller handledning kan du höra av dig på [email protected]. Kursen bygger på boken ”Motiverande samtal i arbete med våld i nära relationer” som finns att köpa här.