0d1c5a01658ef04574309a337d58d288bccf4646


Vi tar det igen. Snart närmar den sig, den efterlängtade sköna semestern! Äntligen ska man få tid att bara vara, hinna ikapp, stressa av, ha det skönt, umgås, njuta, ha långa kvällar och ljusa nätter! Hinna umgås med vänner man inte hunnit se på ett tag, fixa till huset, träna upp sig, se världen. Äntligen få tid till relationen. Mer intimitet och närhet, fler och längre samtal, återuppväckt passion. Listan kan göras lång. Kanske lite för lång? Kanske så lång att den stressar redan innan man ens har hunnit börja? Kommer man få det så där underbart? 

Vi har ofta en tendens att ladda semestrar, framförallt de lite längre sommarledigheterna, med förväntningar av alla de slag. Inget fel eller konstigt med det. Efter en lång period av vardag känns det frestande att bli ledig. Men kan en semester verkligen innehålla allt det man önskar? Kan man verkligen få alla dessa behov uppfyllda på en semester. Eller kommer de höga förväntningarna snarare att bli en fälla som man själv lätt faller i och kanske drar med sig andra i fallet dessutom? Att gå in i ledigheten med höga förväntningarna kan i sig bädda för besvikelser och när man blir besviken och ledsen kan det lätt bli en ond cirkel av sämre humör, kortare stubin och ännu mer besvikelse.

Övning


Att njuta och längta är aldrig fel, men kanske kan längtan i sig få vara en del av upplevelsen, inte nödvändigtvis sammanblandad med krav och förväntningar på att allt faktiskt ska infrias. Kartlägg dina förväntningar genom att svara på nedanstående frågor:



  • Vilka förväntningar har du på din kommande semester?

  • Vilka förväntningar tror du att de du ska dela den semestern har? 

  • Tror du att du själv och ni tillsammans kommer att få alla förväntningar uppfyllda? 

  • Finns det anledning att skruva ner förväntningarna något för att minska risken för besvikelse och istället öka chansen för tillfredsställelse?